LIGURIEN

Tåget till Ligurien gick klockan 7.32 och vi var framme vid 15-tiden. Detta gjorde att vi hade massa tid att hinna ifatt all missad tid tillsammans. innan vi gick hemifrån frågade Li mig om hon skulle ta med en kortlek och uno, jag sa snabbt ja, men tänkte då inte på att vi var tre dåliga förlorare på det tåget. Efter att vi pratat och sovit ett tag tog vi fram UNO för första gången, Jag vad och Charlotte förlorade, vilket gjorde att hon inte ville spela mer, men vi tvingade henne att spela någon gång till men det upprepade sig lika många gånger som vi tvingande henne att spela. Dessutom tillkom det nya regler hela tiden för att ingen skulle kunna vinna... haha!
Så vi bytte spel, Kiyomi som kunde att bra tåg kortspel visade hur det skulle gå till och plötsligt blev det andra bullar, jag förlorade varje gång... helt klart ett dåligt spel (fats lite kul ändå). Pga alla mina förluster slutade vi spela det spelet med och ingen pratade med varandra på ett tag. Första gången vi spelade spelade vi om vem som skulle dela rum med vem. Li vann, jag kom tvåa och sedan slutade Charlotte och Kiyomi att spela... ;)

Som tur var höll inte det dåliga humöret i sig så länge, detta var nog tack vare att solen lyste så skönt på oss genom fönstret. När vi närmade oss bergen såg vi att de var helt täckta med snö, känns lite konstigt eftersom det är typ 15grader här nere.

Till slit var vi i alla fall framme i Ligurien och Lis pappa stod på stationen och väntade på oss. Vi åkte en lite runda med bilen innan vi kom hem till deras hus (helt underbart hus uppe på ett berg med utsikt över havet) där väntade Lis mamma och maten =) (haha jag som lovat mig själv att inte äta pasta, pizza eller massa söt saker, jag misslyckades redan första dagen nere i Italien). Vi fick en jättegod pasta/tonfisk rätt. och innan de fyra dagarna var över hade jag ätit allt det jag sa att jag inte skulle äta =)

Vi åkte ner till st. stefano och parkerade bilen där och gick sedan bort till den byn vi skulle äta lunch på, haha Lis pappa hade bestämt att vi skulle äta bläckfisk (vilket jag också lovat mig själv att inte äta igen) men visst gjorde jag det, eller i alla fall ett tappert försök.. jag åt inte benen, jag tyckte för synd om den lilla stackaren, men det var godare än vad jag trodde att vet skulle bli. Därefter fortsatte vi vår promenad bort till San remo som bara skulle vara 20-30 min bort, jag tror att det bog minst 1,5timme att gå dit och när vi väl var framme var vi så trötta att vi inte orkade titta på något, så det blev en glass och sedan letade vi upp bussen som tog oss tillbaka till st. stefano. Jag och Li var nog extra trötta för vi fick inte direkt något sammanhang i vad vi pratade om. Kan också berott på att Li hela tiden sa, tyst jag måste tänka var vi ska gå av, för hon visste inte riktigt var busshålls platsen var. Det var också här Mats kom till, min mage bara kurrade hela tiden och till slut döpte jag kurret till Mats och han var fransman... haha. tack och lov har jag nästan blivit av med Mats nu! ;)

Ja det går inte riktigt att få med allt vi gjorde men det var i alla fall ett försök att förklara. Det var i alla fall super mysigt att vara där!